KAMERASPRÖTAR
På senare tider har jag betraktat sporfrön som små fåglar som kretsar kring oss likt hanteringen på en facilitet som recyclar tomglas. kolumnen går på höger sida och får mig att vilja titta in i skärmen och lyfta på startmenyn för att se hur långt ner den egentligen fortsätter. radbrytningarna får mitt minne att stanna upp för att sedan fortsätta tills krafterna sinar och jag blir hämtad till verkligheten igen av I:et som någon tejpat fast på mitt högerlår.
likt en groda försöker jag klättra uppochner nedför min vägg, med benen som jättelika sprötar ur ett knäckt kameraobjektiv, jag vet inte hut men ut och in. en mjuk bas rör vid mig och mitt vänstra öga skakar till en halv millisekund vid igenkänningen av ”ny pokersida”-reklamen i samband med att jag får en bristning.
ticksen kommer med jämna mellanrum samt att jag känner hur armarna pulserar, att linda in sig i all kabel en dator kan framhärska på några enstaka sekunder får dig i knepiga situationer, likt att känna dig som det tredje sekundären i en revisorbyrå.
Tiden är kommen, respiratorn tornar upp sig framför mig likt ett kylskåp över ett litet barn. jag ser hur nattens anfader och månlapparna med tillhörande shamaner inviger mig i deras riter och ger mig till deras anfader. fallfalldownträden, jag känner en avlägsen tanke, kan det vara från en man i framtiden som matar mig med daggstänkta blommor från en sommaräng?
Känslorna väller över mig, jag vet inte om jag ska gråta, jag gör det nog iallafall, lyckan väller och jag känner mig varm för första gången sedan humpfrey tog på mig under min liftning med lastbil. Det är så vackert, jag vet inte, euforiskt.
jag älskar det
likt en groda försöker jag klättra uppochner nedför min vägg, med benen som jättelika sprötar ur ett knäckt kameraobjektiv, jag vet inte hut men ut och in. en mjuk bas rör vid mig och mitt vänstra öga skakar till en halv millisekund vid igenkänningen av ”ny pokersida”-reklamen i samband med att jag får en bristning.
ticksen kommer med jämna mellanrum samt att jag känner hur armarna pulserar, att linda in sig i all kabel en dator kan framhärska på några enstaka sekunder får dig i knepiga situationer, likt att känna dig som det tredje sekundären i en revisorbyrå.
Tiden är kommen, respiratorn tornar upp sig framför mig likt ett kylskåp över ett litet barn. jag ser hur nattens anfader och månlapparna med tillhörande shamaner inviger mig i deras riter och ger mig till deras anfader. fallfalldownträden, jag känner en avlägsen tanke, kan det vara från en man i framtiden som matar mig med daggstänkta blommor från en sommaräng?
Känslorna väller över mig, jag vet inte om jag ska gråta, jag gör det nog iallafall, lyckan väller och jag känner mig varm för första gången sedan humpfrey tog på mig under min liftning med lastbil. Det är så vackert, jag vet inte, euforiskt.
jag älskar det
0 FUCKTARDS COMMENTED:
Post a Comment
Tänk på att ditt IP loggas, så är du feg anonym pussy med tvångstankar är du på fel blogg.