DAGENS KOMMENTAR

#126 50 BencH
2007-11-11 16:29
KAN ALLA JEVLA HATERSS BA DÖ!?!?! serri vafan e ert problem??! ja kjnula er i ansikte fatta ni?!?! asså vafaaaaan ha ja gjort er???!! ja e då fan snyggare å bättre än er fuckin tönts asså serri palla er!!!! ACAG betyd all cups are bastarts o inget jevla kristet eller emo shit fuckin nörds gå o spela wow eller nåt hahaha noobs..... ni kom aldri få fitta eller röcka vatenpipa me min gäng.... ni e inget!!!


”ni kom aldri få fitta eller röcka vatenpipa me min gäng” - that line made my day.

WHEN I WAS YOUNG




det kan jämföras med min karriär senare i vietnam då vi hade slut på granater så vi stoppade krut i potatisar vi nallat från gulingarna, våran general och ledare (patton reborn) gav oss stränga order att sedan ta oss över gränsen till kambodja iklädda banankostymer flygandes på palmblad där vi tog oss under radarn. väl framme kastade vi potatisarna med frenetisk kraft, och byggde udner explosionerna en ångbåt av en gammal traktor och bamburör som vi sedan tog oss nedför floden med. vi var jagade av militian, men herr stargh träffade deras styrman med en bambupinne i ögat på ett välriktat 500meterskast. vi tog oss fram till deras hemliga missilsilo där vi firades ner i pianotråd genom ventilationen och med tändstickor som lampor på våra stulna vietkong-kepsar, med en råtta som vägledare kröp vi genom kloakerna tills vi av förvåning tvingades att stanna vid ett galler som täckte taket på ett rum. vad fanken gjorde JFK där? Shit hit the fan, han såg oss i ögonvrån och kastade in en handgranat som jag fångade i luften, men den for in i min ärm och sprängdes nere vid mitt ben, ett ben fattigare fick jag bära mina 3 kamrater på ryggen genom de helvetiska kloakerna av kambodja med JFK i hälarna. ett ess i ärmen hade jag kvar dock, mina docktränade guldfiskar jag matat med uran i 5 år hade utvecklat tänder och vid kontakt med vatten så multiplifierades deras storlek med fem, jag släppte ut två av mina dresserade gullefjun i vattnet och hörde dem i öronvrån transformeras till mordlystna vithajar som gjorde slut på den forne presidenten som var oss i hälarna. det var tider det, då jag var ung.

KAMERASPRÖTAR

På senare tider har jag betraktat sporfrön som små fåglar som kretsar kring oss likt hanteringen på en facilitet som recyclar tomglas. kolumnen går på höger sida och får mig att vilja titta in i skärmen och lyfta på startmenyn för att se hur långt ner den egentligen fortsätter. radbrytningarna får mitt minne att stanna upp för att sedan fortsätta tills krafterna sinar och jag blir hämtad till verkligheten igen av I:et som någon tejpat fast på mitt högerlår.
likt en groda försöker jag klättra uppochner nedför min vägg, med benen som jättelika sprötar ur ett knäckt kameraobjektiv, jag vet inte hut men ut och in. en mjuk bas rör vid mig och mitt vänstra öga skakar till en halv millisekund vid igenkänningen av ”ny pokersida”-reklamen i samband med att jag får en bristning.
ticksen kommer med jämna mellanrum samt att jag känner hur armarna pulserar, att linda in sig i all kabel en dator kan framhärska på några enstaka sekunder får dig i knepiga situationer, likt att känna dig som det tredje sekundären i en revisorbyrå.

Tiden är kommen, respiratorn tornar upp sig framför mig likt ett kylskåp över ett litet barn. jag ser hur nattens anfader och månlapparna med tillhörande shamaner inviger mig i deras riter och ger mig till deras anfader. fallfalldownträden, jag känner en avlägsen tanke, kan det vara från en man i framtiden som matar mig med daggstänkta blommor från en sommaräng?

Känslorna väller över mig, jag vet inte om jag ska gråta, jag gör det nog iallafall, lyckan väller och jag känner mig varm för första gången sedan humpfrey tog på mig under min liftning med lastbil. Det är så vackert, jag vet inte, euforiskt.

jag älskar det