RICHARD KARSTROM BLOG

-

En människa som gör allt för att stå i centrum måste offra massvis av sin vilja och sina känslor,

människan antar då en stil som människan sedan påstår sig vara dennes riktiga stil. Ofta påpekas det om hur mycket människan är stilen, människan vill verka lite överlägsen för att den har en sådan bra och häftig stil och situation än alla andra. Människan offrar allt i princip för att få vara i centrumet, vara ledare eller helt enkelt bara känna sig accepterad.

Då människan antar stilen som inte är dennes egen, så trär människan på sig en jättelik osynlig kondom, mot världen. Den filtrerar bort det mest viktiga som livets mening har att lära en, känslor från andra människor rinner av den oljiga osynliga hinnan. Människan utvecklas inte, människan lär sig inte på det sätt den ska göra av misstagen som det är tänkt sig. Samma misstag upprepas gång på gång, inget nytt händer, inget gammalt händer.

Det som är inom den jättelika osynliga kondomen stannar där, känslorna, händelserna, allt återupprepas i olika skepnader. Medan världen utanför har sin gång.

Detta får människan med den jättelika osynliga kondomen att känna sig ensam på kvällarna, att tycka synd om sig själv och sitt liv, och nästan ber direkt om lite uppmärksamhet på hur statusen egentligen är.

Uppmärksamhet hjälper inte, människan borde ta av sig det slippriga höljet och vara vad den egentligen är, våga göra vad den vill. Prata och umgås med vilka den vill, känna vad den vill, leva. Utan att bry sig om vad andra tycker.

Sensmoralen med detta är att det aldrig tjänar till att offra saker för uppmärksamhet, det är de som vågar vara sig själva och som står upp för sina vänner som är unika.

KARSTROM 11