För några dagar sedan befann jag mig däckad på Stockholms Central på en Sidewalk Express-dator 7 på Lördag morgon, jag och John hade kommit med på Berns VIP-lista och där spårade det ur efter 10 Öl, 2 Black Russians och en liter tetravin. Jag kommer inte ihåg så mycket förutom att John försvann och att jag efter stängning slet upp dörrar på taxis mitt ute på gatan och sluddrade om vägen till centralen, freestylerappade inför en skara utbytesstudenter (ja, det måste ha varit riktigt jävla horribelt) och grab'n'runnade en av deras drinkar då jag failade och gick iväg, slängde ut en Metro-tidningsbrevlåda i kanalen och låtsades att jag skulle till Arlanda för jag rädd att nån vakt skulle se jag var full då jag satt på bänken och försökte bli stabil innan alla minnesluckor blir en enda stor och jag vaknar upp klockan 07:00 på en Sidewalk Express-dator. Tror även att någon frågade om jag var WE-aktivist för WESC och jag hade sagt ja för att få gratis öl. Jag har sagt det förut, bjud mig absolut inte på sprit, öl fungerar, sprit gör sånt här fantastiskt med mig.
Jag åkte ner till Stockholm och vidare till Linköping för att delta i en fokusgrupp på Bilddagboken.se, dom betalade mina tågbiljetter så jag kunde inte säga nej. Efter Tisdagen så var jag tillbaka i Stockholm och bodde hos John ute i Vällingby i en lägenhet som såg ut att vara teleporterad direkt från östblocket/sovjet under det kalla kriget och hade en liknande öst-stat-standard.
Obehagliga minnen från natten finns då täcket gled av och jag vaknade av att betongväggen var så iskall att den strålade minusgrader ca 30 centimeter, natten efter badade jag i svett och elementet knakade som ett bastuaggregat, handfatet hade brunt vatten som bara gick i varmt och en toalettstol som såg ut att passa från 40talet. Bor man i en arbetarlägenhet så får man acceptera allt detta, det var en erfarenhet i sig och jag känner mig beredd om vi står inför en nukleär katastrof där vi får anpassa oss till en lägre standard som t.ex att tvätta sig i diskhon.
Lägenheten blev för mycket till slut och jag tillbringade Torsdagen hos Emily, en gammal barndomsvän bosatt vid Globen där jag fick ligga på en bäddsoffa med en tax som hade samma tyngd och konsistens som ett betongblock då hans (Frodo's) strategi var att i sakta mak lägga sig närmare och närmare mig tills jag ramlade av soffan. Jag försökte putta iväg honom men han var stenhård och ihopkurad som en kanonkula så jag gav bara upp och försökte sova.
På Lördag då jag skulle åka hem valde vi att åka runt lite med tunnelbanan och fota där vi klev av, John gillar äventyr och det gör jag med hur manlove det än låter, vi fastnade dock vid NHL 2009 i en soffa på Centralen tills jag skulle åka hem. Tågresan hem var hemsk, en italenare hade tagit min plats i sovhytten och låg på mina kläder, försökte förklara för honom på engelska att han har platsen under och att han ligger på mina grejer, till slut gav jag upp och på morgonen då jag vaknade hade han vikt dem och radat upp dem fint vid mina fötter.
Tåget blev försenat tre inhemska timmar och jag blev snedtänd i Luleå BSTN (Söndag) då staden matchar Piteå i bussförbindelser och matställen öppna innan kl 12:00, dvs inget alls. Nåväl, jag är hemma iallafall, den 21:a åker jag till Oslo och stannar där i tio dygn, jag hoppas det blir lugnare och att jag inte vill hem hela tiden som då jag var i Stockholm. Jag är så hemmakär, jag älskar min lägenhet faktiskt. När jag tänker tillbaka på veckan så var det iallafall rätt kul overall.
Btw, hur många läser min blogg ens? Dags att köpa spambotar och promota worldwide? Peace!
