SLAGNÄS

Min mamma hälsade på för första gången på 8 år och tyckte att vi skulle åka förbi min pappa, där jag inte varit på 8 år sedan jag flyttade hemifrån, min Pappa och hans fru Mailis bor i Slagnäs, en by mittemmellan Arjeplog och Arvidsjaur jag enbart har hemska minnen från och var livrädd att komma hem till hälften av tiden jag bodde där. Jag kommer ihåg hur jag var utfryst pga mina föräldrar som knarkar och hela bilfärden blev som en minneslund, en resa bakåt i tiden som nog speglas rätt väl i bilderna jag tog under resans gång.



Och ingenting hade ändrats heller, huset hade förfallit ännu mer, altanen var en hög med virke som rasat ihop, köket sönderslaget, Mailis hade gått upp massor av kilon och Pappa var hög eller påverkad av något preparat. Det skar i mitt hjärta att se honom inte förstå att jag faktiskt kommit hem för första gången på 8 år, utan han pratade om problemen de har med sjukvården och soc, som han alltid gör utan att bry sig om vad man gör nuförtiden, som om att han aldrig vill ta sig tid för mig. Hur kan det vara så svårt att hälsa på mig, eller bara sätta sig ner och fråga saker? Mailis mådde väl inte så bra, men hon frågade mig iallafall undertiden Pappa sökte något papper som sjukvården skickat.



Jag gick därför ut för att fotografera och se på om saker ändrats, vilket de inte hade gjort, allt var likadant som förut och Pappa insisterade på att få följa med som någon slags ursäkt för att han är som han är, men han förstod inte att han gick i boxershorts och inte shorts, men jag orkade inte ens påpeka det för honom när han gick och skrek 90% om tiden om gamla händelser som han ältar minst en gång i veckan sedan dess tidpunkt för 10 år sedan. Jag blev hela tiden påmind om varför jag flyttade, och hur bra det var, även om jag tillbringade de första tre åren i Piteå i ett ensamt dunkel och utan pengar då han tog halva studiebidraget.



Jag är så jävla glad att jag flyttade ifrån Slagnäs, människorna där är sjuka, och de som flyttar dit blir sjuka, de ser ner på nyinflyttade människor, fryser ut, tittar på andra nedsättande. De få som jag tyckte om och kunde umgås med som behandlade en med den respekt man gav dem har försvunnit. Jag sade knappt ett enda ord på vägen hemåt, jag försökte somna till Cult of Luna på högsta volymen men jag lyckades inte direkt bra, vi stannade iallafall en gång i Arjeplog och sade hej till några jag känner. Sedan i Arvidsjaur där John jobbade nyss för att säga hej till honom, och sedan fick vi punktering och jag fick byta däck då Mamma har reuatism och ingen kraft i händerna i kolsvart mörker och spöregn.

Jag är glad jag besökte det igen för att bli påmind, ibland måste man erfara det onda för att kontrollera sig själv.

THE TOWER OF BABEL





Bäb-ilim, Gate of the god

"And the whole earth was of one language, and of one speech. And it came to pass, as they journeyed from the east, that they found a plain in the land of Shinar; and they dwelt there. And they said one to another, Go to, let us make brick, and burn them thoroughly. And they had brick for stone, and slime had they for mortar. And they said, Go to, let us build us a city and a tower, whose top may reach unto heaven; and let us make us a name, lest we be scattered abroad upon the face of the whole earth. And the Lord came down to see the city and the tower, which the children built. And the Lord said, Behold, the people is one, and they have all one language; and this they begin to do; and now nothing will be restrained from them, which they have imagined to do. Go to, let us go down, and there confound their language, that they may not understand one another's speech. So the Lord scattered them abroad from thence upon the face of all the earth: and they left off to build the city. Therefore is the name of it called Babel; because the Lord did there confound the language of all the earth: and from thence did the Lord scatter them abroad upon the face of all the earth."

THE FALLEN KINGDOMS OF THE ATLANTEAN SPIRES




"And lo, they worshipped the same god, Buddha, he had come to them when the apocalypse was approaching. Buddha said if they let go of their greed, their sacrifices and their riches, he would stop the apocalypse and still let them worship their own gods. Larien the god of Evil heard this, and decieved King Angsaar to deny Buddhas offer, promising eternal life to the royal bloodline. Buddha disappeared, and the world was drown in water. After a thousand years a wanderer discovered the hidden bloodline, he fell in love in a girl of royal blood, slowly the Atlantean people started to reproduce its civilazation again with their first baby since their apocalypse, the magic still strong in their veins."

MINAS MORGUL





"Under the Ringwraiths Minas Ithil was perverted into a horribly corrupt version of its former beauty. Its gate was described to be a cavernous mouth. The top-most course of the tower revolved slowly, showing a different leering head with each turn, and the marble walls of Morgul shone not with reflected moonlight, but with a pale, frightening light of its own which Tolkien described as "a corpse-light" that "illuminated nothing".

Where Minas Ithil was, in its day, likely a bustling, noisy city like Minas Tirith, Minas Morgul was as silent as the grave. The walls and tower of Minas Morgul had many windows, but they were all unlit and revealed nothing of the horrors within. The dark magic that permeated Morgul Vale was so great that it could drive men mad if they came too near the city. A white stone bridge ran across Morgul Vale to the city's gate on its northern wall, and at each end of the bridge were hideous statues of twisted men and animals. On either side of the Vale were fields of blighted flowers which gave off a rotten scent."

A BLACK MOON BROODS OVER LEMURIA





"Winter moonlight gleams through crooked boughs,
The icy caress of night entwines the eon-veiled Obsidian Pyramid,
The whisperings of ancient tongues are borne upon the winds,
Dark time-lost spells hold the key to the frost veiled Gate of the Black Moon..

And the Valley of the Silent Paths beckons...

The whisperer in crystal speaks in dreams,
Of silken shadows, and the softest breath of dark enchantment.
Of ancient cyclopean temples, raising jewelled spires to the stars.
There is witchcraft in the moon.."

CTHULHU




"They were not composed altogether of flesh and blood. They had shape...but that shape was not made of matter. When the stars were right, They could plunge from world to world through the sky; but when the stars were wrong, They could not live. But although They no longer lived, They would never really die. They all lay in stone houses in Their great city of R'lyeh, preserved by the spells of mighty Cthulhu for a glorious resurrection when the stars and the earth might once more be ready for Them."

PHOTOSHOOT: ELIN




Fotade denna tjej idag bland annat, jag är rätt nöjd men jag har ingen ork att redigera bilderna i dess sotiga mörka stil som jag tänkt, I guess it changes. Vi styrde iallafall kosan mot ett övergivet hus i Sikfors som verkat ha fått husera både bilverkstad, kaminlagring och pundarboende sedan 60-talet, det var kallt som fan och jag kom nog aldrig igång, men det betyder inte bilderna blir skit för det. Meep.



Meep!

DOKUMENTÄRDAGS

Nästa måndag eller tisdag är jag påväg ner till mitt förflutna, Sundsvall där allt som inte borde hända händer varje gång jag är på besök. Syftet med min return är att jag tänkt fota en serie dokumentärfoton gällande droger, missbruk och allmän misär. Hur pundare lever sitt liv, här har ju jag en fribiljett innanför staketet då jag vuxit upp bland droger och föräldrar som suttit i fängelse. För mig är den en van miljö och jag vet hur man tar avstånd från det hela, och ser objektivt på saken för den delen.

Jag ser fram emot att få träffa Sonny och hans skitbilar, mannen som alltid slänger i sig en Rosita innan han sätter sig en obesiktad bil med falska skyltar och obefintliga bromsar, ofta med många ghettomoddar som t.ex toarullehållare på handsfacket och trasiga bälteshållare i standardhastigheten 120kmh. Jag ser fram emot att få träffa min virriga mamma som inte vet någonting för det mesta, och alla hennes vägstopp där hon ska söka efter kantareller eller prata med någon cool pundare i 50årsåldern i telefon. Kommer nog hälsa på Niklas för lite UE och för att få ta en bärs med han och katterna, och jag vill framförallt träffa på min yngre kusins son han blivit pappa åt förra veckan. En liten Liam..

Självklart ringer mormor och pikar mig för att jag är 23 och inte har barn ännu, kära mormor är nog i en urna då jag börjar tänka tanken, jag är herr granit med livet framför mig. Kanske blir ett vägstopp hos henne med. Sen så slutar jag förmodligen på Telia den sista augusti, så nu kan jag fokusera på att söka en fulltid och mer på fotandet.
I am the god of hellfire and I'll bring you...

Toarullehållare i skrotbar bil med falska plåtar är faktiskt sant, näradödenupplevelser dagligen.

THE THIRTEEN CRYPTICAL PROPHECIES OF MU




Idag fick jag höra att jag var en av Bilddagbokens bästa fotografer, det är roligt att höra och man blir faktiskt varm inombords av det, även om det kan diskuteras. Jag själv anser mig inte som en av de bästa, men klass vill jag påstå att jag lyckas hålla någorlunda bra, man blir ju bara så sjukt glad då folk skriver sådant, t.om när man hittar forumtrådar om sig själv. Antingen är jag bra på Photoshop, eller så kanske jag råkar vara okej på att fotografera. Pengarna talar sitt språk med att jag kan frilansa under hela sommaren, återkommande kunder med andra ord. Kanske har det att göra med att jag tar mig tid att skriva till folk och företag, att vara utåtstickande så att man ligger kvar i folks hjärnor en tid, fram till den tid att "Ah, jag behöver en fotograf". Tillåts att tänka på, jag hoppas jag är bra iallafall! Vem gör inte det?

Människor har undrat vilka jag beundrar, vilka och vad jag får inspiration ifrån, därför nämner jag dem: H.R Giger, Karezoid, p0m och bandet Bal-Sagoth samt den fiktiva fantasyvärlden Warhammer. En salig blandning av kreativitet, ondska, mörker, fanatism och kaos i sin renaste form. Mitt humör, mina mardrömmar, min uppväxt och det jag faschineras av speglas i mina bilder som tenderar att vara mörka, intensiva och symmetriska ur min egen synvinkel, perioden jag har nu är skit IRL och därför bombarderar jag med svartvitt. Konst är min form att kanalisera allt jag känner, annars exploderar jag bokstavligen.

Många känner och vet bara om mig som "Stardock", den där övermänskligt dryga människan, man ser ofta föraktet och avskyn i ögonen på de människor man möter, fast de sedan kan smöra järnet för en via MSN eller om de är fulla. Ja, jag är en extremt dryg människa, men det är bara då man gjort bort sig mot mig, träffar jag en människa får människan en ärlig chans. Sumpar man chansen orkar jag inte lägga energi på att ens hälsa på människorna i framtiden.

Människor som ska vara automatiskt sura på en också för att man har otalt med någon av deras vänner är ännu mer fail, vet inte ens var man borde placera dem. Till er som tycker att jag sagt något förjävligt till er utan att ni gjort något mot mig, jag ber om ursäkt, men oftast gör jag det av en anledning. Har jag inte haft någon kan ni försöka betrakta det jag skrev ironiskt, då jag har en rätt så svårtolkad humor.

Hursomhelst, vill lägga en stor jävla pik till några människor som måste lära sig ta kritik utan att ställa sig i försvarsposition och tro att man säger saker för att vara jävlig. Jag orkar inte vara en trendwhore som tycker att allt du/ni gör är skitsnyggt för att ni allmänt har en hög standard, ibland postar ni skit här på BDB och det gör även jag, faktum är bara att ni borde kunna ta kritiken utan att gå och tycka man är världens drygaste människa och samtidigt kunna svara på kommentarer och vara trevlig.

Så lär er ta kritik, jag är less på att få dryga svar för att ni inte klarar av att någon annan människa ni inte tycker om vågar säga det andra inte vågar. Var dryg som svar tillbaka och jag backar inte ur, det har jag aldrig gjort.

Med detta delvis provocerande, debattuppviglande och tackande inlägg vill jag bara säga att det är roligt att få kommentarer av folk, det är roligt att folk misstolkar ibland, det är roligt att få all analyserande kritik. Ju mer bevakare man har, ju mer söker folk fel i det man gör, ju mer ökar prestationsångesten. Ju mer jag får arbeta och uppleva, ju mer njuter jag. Så... Tack till dom som gillar det jag gör!