WHEN I WAS YOUNG
det kan jämföras med min karriär senare i vietnam då vi hade slut på granater så vi stoppade krut i potatisar vi nallat från gulingarna, våran general och ledare (patton reborn) gav oss stränga order att sedan ta oss över gränsen till kambodja iklädda banankostymer flygandes på palmblad där vi tog oss under radarn. väl framme kastade vi potatisarna med frenetisk kraft, och byggde udner explosionerna en ångbåt av en gammal traktor och bamburör som vi sedan tog oss nedför floden med. vi var jagade av militian, men herr stargh träffade deras styrman med en bambupinne i ögat på ett välriktat 500meterskast. vi tog oss fram till deras hemliga missilsilo där vi firades ner i pianotråd genom ventilationen och med tändstickor som lampor på våra stulna vietkong-kepsar, med en råtta som vägledare kröp vi genom kloakerna tills vi av förvåning tvingades att stanna vid ett galler som täckte taket på ett rum. vad fanken gjorde JFK där? Shit hit the fan, han såg oss i ögonvrån och kastade in en handgranat som jag fångade i luften, men den for in i min ärm och sprängdes nere vid mitt ben, ett ben fattigare fick jag bära mina 3 kamrater på ryggen genom de helvetiska kloakerna av kambodja med JFK i hälarna. ett ess i ärmen hade jag kvar dock, mina docktränade guldfiskar jag matat med uran i 5 år hade utvecklat tänder och vid kontakt med vatten så multiplifierades deras storlek med fem, jag släppte ut två av mina dresserade gullefjun i vattnet och hörde dem i öronvrån transformeras till mordlystna vithajar som gjorde slut på den forne presidenten som var oss i hälarna. det var tider det, då jag var ung.